Minns hur de äldre i min ungdom krävde ordning, reda och relevanta grejer. När vi skitballa ungdomar (en övergående period för samtliga av märket homo sapiens) bara hängde med i snacket brukade gamla kärringar och gubbar undra varför vi använde ”KANONliten”, JÄTTEpluttig” och andra motsatser som förstärkningsord.
Hjärndöda åldringar som inget fattade.
Men visst är det konstigt att motsatsord – eller såna med "dåligt" innehåll - används i förstärkande syfte när det gäller nåt som är bra och kul? Ta t ex skitbra, sjukt snygg, vansinnigt rolig.
Det är förstås en gammal iakttagelse, men ändå! Varför vänder man aldrig på ordningen? Bra skit. Snyggt sjuk. Roligt vansinnig. Om inte annat så för att variera sig.
Bra skit, kan jag tänka mig, det finns mycket bra skit.
Snyggt sjuk, då? Ja, det skulle kunna vara Greta Garbo som ligger blek och vacker och dör på en divan. Roligt vansinnig - där kommer man att tänka på vissa komiker.
Här tar det slut, man kan ju inte komma på en knorr vareviga gång. Var eviga kan också skrivas så, i sär. Då knorrar dessutom inte stavningskontrollen och säger att det är "vardagligt". Som om stavningskontrollen hade koll, ha!
* En rad ur Thore Skogmans hit från 1959, Storfiskarvalsen. Samma år kom "Penninggaloppen".
