När världen blev mindre och tugget större så kom även de där ordkaskaderna med festliga uttryck allt tätare. "Detta är spjutspetsteknologi/spjutspetskompetens", sa man plötsligt en dag och menade i stort sett bara nåt som var bra och att man liksom låg i täten. Förutom att säga "ligga i täten" kan man även uttrycka det som att något/någon är "långt framme i utvecklingen”. Men nu kom spjutspetsen farande och kompetensen med den.
Nu verkar dock spjutspetsen ha ersatts av ”cutting edge” som ännu inte fått någon svensk översättning. "Skära av kanten" låter ju inte som nån vidare spetskompetens. Som amatörletare hittar jag ingen bra förklaring till vare sig spjutspetsar eller kantklippare - jag menar varför man säger så.
Däremot finns det folk eller forskning eller liknande som "ligger i framkant". I några hundra Google-träffar går skribenter längre och ”ligger på förkant”. Det är så det går till när språket blir både roligt och oroligt. Jag tänker på språkinstitutioners ”demokratiska språksyn” och talet om att "brukarna bestämmer".
 |
| Kantväxt: utanför fyrkanten, men ligger ändå på framkanten |
Att ta in utländska ord, oöversatta eller översatta, är inte ett stort problem, men nån måste ha hand om’et och bestämma om vi ligger ”i framkant” eller ”på förkant".
Jag fann en text om en s k generalist (en person med bred allmänkunskap) och i beskrivningen av denne mångsysslare stod bl a: ”Det krävs folk som kan tänka utanför fyrkanten och ligga på framkanten”.
Det låter som en bedrift.
