Numera går det undan i medierna och nyhetshändelser måste som bekant ut på nätet samtidigt som de inträffar eller gärna innan. Det blir allt mindre tid för journalister att fundera kring rubriksättning, en syssla som tidigare var ett stort och eget kapitel i yrkesgruppens utbildning. Det är inte lättskakat ur ärmen att på ett kortfattat men ändå pragmatiskt vis komprimera innehållet i texter.
Här en rubrik som kunde sysselsätta en läsare (mig) ett bra tag: ”Polisen tror på pyroman”.
OK. Vad än pyromanen gjort sig skyldig till, nåt åt eldningshållet borde det vara, ansågs denne/denna ändå som trovärdig, så pass att t o m polisen trodde på personen.
Fast det visade sig vara det vanliga: polisen misstänkte att en brand var anlagd.
Och jodå, jodå, man man kan höra meningar som: ”Jag tror på vinst denna gång”. Så säger folk och menar "hoppas" eller "förmodar" att så ska ske.
Men det skulle också kunna vara så att just den här personen, tidigare kanske dömd för pyromani, hade alibi vid tidpunkten för branden, och polisen trodde på pyromanen när denne berättade om sitt besök i Korpilombolo.
Man kan nog inte (inte ens jag) anse meningen "Polisen tror på pyroman” vara fel. Och även om man kunde det så är det ju mänskligt att fela, som violinisten sa. Visst var det där sista gammaldags humor, ber om tillgift (som också är rätt gammaldags och betyder ursäkt).
🎻🎻🎻🎻🎻🎻🎻🎻🎻🎻
Mer om felande i nästa inlägg.
