Man hör ofta ord och uttryck som inte fanns förr. Eller nu heller. Ett som jag undrat mycket över är ”avslut”. Ingen av de ordböcker jag äger beskriver ”avslut” som något annat än en affärsöverenskommelse.
 |
| Ett soligt avslut på dagen |
Numera används detta "avslut" (som inte finns) om tragiska eller besvärliga tillfällen. Jag har hört det användas om sorg vid någons bortgång, skilsmässa eller liknande känslomässiga lidanden: ”Jag vill ha ett avslut”.
Det här är nu ett tips till Svenska Akademien och andra instanser som väntar och ser (d v s hör) vad folk säger för nya saker och sen tar in i sina ordlistor.
Jag är en stockkonservativ rackare som anser att ordböcker är till för folk att hålla sig i, inte att Svenska Akademien, t ex, först ska vänta ut hur min senaste rotvälska låter och sen själv hålla sig i den. Förfarandet kallas att "beskriva hur brukarna" använder språket.
Nu är det förstås så att ”slut” väldigt ofta går att säga istället för ”avslut” men det bor en byråkrat i den moderna människan som gärna ger en kanslispråkssläng åt sitt vardagstal. Så här sa en tv-meteorolog: ”Det blir ett soligt avslut på dagen”. Som omväxling var det inte så dumt med ett bra ”avslut”. De flesta andra brukar vara deppiga historier.
