Utan att skämta missuppfattade jag dock”urskulda/ sig/” och sa länge "urskuldra”.
Googlar jag dessa två felfattade ord är jag inte ensam, ser jag. Fenomenet kallas folketymologi – man hittar något man tror vara rätt fast man blandat ihop begrepp och ursprung. Bland alla dessa - många roliga - missuppfattningar är "situationstecken" i stället för "citationstecken" eller "citattecken".
I finlandssvenska tidskriften Språkbruk vill en skribent gjuta olja på vågorna och säger att orden tolkas ”på ett annat sätt än det gängse; det är fråga om ett slags alternativ etymologi”. Såna tvångsmässiga tillrättalägganden är vår samtid bra på: Inget är fel och inget är rätt eller ens rekommendabelt, folk har bara ett alternativt sätt att uttrycka sig på!.
Dravel. Det är väl för fanken inget farligt att en människa uppfattat något fel. Jag hör och ser drösvis av fel vareviga dag, och skiter i det. Visst finns det folk som har roligt åt andras missuppfattningar, men det är skrattarnas* problem och tyder vanligen på taskigt eller krampartat självförtroende.
Va? Säger läsaren. Ska jag säga som sitter här och gnäller? Ja, tänk att det ska jag. Här gnälls - för den som inte förstått det - på proffsskrivare, proffstalare och dem som har som uppgift att på något sätt informera andra vars jobb inte är att kunna säga "citationstecken" på ett korrekt vis.
Visst kan man ändå le lite åt skyltar man ser utanför affärer, matställen o dyl där någon (ofta med annat modersmål än svenska i botten) skrivit att de säljer "Pitt i panna". Det är alltid bra att be nån som kan stava att kolla ens skylt som kunder ska läsa.
Och för att nu återgå till citationstecken - inte minst bör man kunna använda dem på överenskommet sätt. Om man vill tjäna stora pengar borde man lägga en del av dessa på korrekturläsare som räddar en från följande sätt att annonsera (om man nu är bilförsäljare):
VI ERBJUDER SVENSKSÅLDA ”FELFRIA” BILAR!
* Den som stöddar sig för mycket brukar få omgivningen att bli extra kritisk. Om den stöddige själv gör fel, "ja, då blir det grant", sa mamma, och menade motsatsen: "då blir det illa"
