”Jag är skyldig dig en”, sa skådisen i en tv-serie eller film.
Här antecknas som bekant bara ord och uttryck, skulle man dessutom redogöra för vartenda ställe där de förekommit skulle det bli lite väl mycket vetenskap. I bloggen bedrivs bara ovetenskapligt arbete, mycket av det försiggår på känn och med hjälp av intuition.
Det där i filmen lät nästan lite hotfullt även om ordet ”skyldig” måste ha avsett den talande och därmed visade att denne inte var farlig. Men ändå: ”Jag är skyldig dig en.”
En vanlig enkel människa undrar givetvis "vaddå, skyldig vaddå"? Man kan ju inte bara säga ”en” och sen är det slut på meningen.
Fast på engelska kan man det. Av uttrycket ”I owe you one” vet de flesta engelsktalande, får man anta, att ”one” avser en gentjänst utan att ordet sägs ut. Det är så det funkar med idiomatiska uttryck och dem ska man inte pilla på, för då blir de mycket ofta och i stället idiotiska uttryck.
Man kan även höra någon tala om en ”I owe you”, och den kan då tjäna som substantiv och även skrivas ”IOU”. I engelskan är det bättre beställt med att få till roligheter av olika slag. Vi kan skoja lite och skriva, t ex, ”får C hur D E med D”. Vilket inte är jättekul egentligen.
Nå, en IOU är en revers eller skuldsedel. Är det mina associationer som gör att jag uppfattar ”I owe you one" som hotfullt? Tankarna flyger kanske kors och tvärs och – via en IOU – skuldsedeln – får en svensk att tänka på en "dagsedel": Aktarej så du inte åker på en dagsedel!
Men dagsedeln är en helt annan fiskkittel och nu finns det lite att jobba med i morgon…
Det där i filmen lät nästan lite hotfullt även om ordet ”skyldig” måste ha avsett den talande och därmed visade att denne inte var farlig. Men ändå: ”Jag är skyldig dig en.”
En vanlig enkel människa undrar givetvis "vaddå, skyldig vaddå"? Man kan ju inte bara säga ”en” och sen är det slut på meningen.
Fast på engelska kan man det. Av uttrycket ”I owe you one” vet de flesta engelsktalande, får man anta, att ”one” avser en gentjänst utan att ordet sägs ut. Det är så det funkar med idiomatiska uttryck och dem ska man inte pilla på, för då blir de mycket ofta och i stället idiotiska uttryck.
Man kan även höra någon tala om en ”I owe you”, och den kan då tjäna som substantiv och även skrivas ”IOU”. I engelskan är det bättre beställt med att få till roligheter av olika slag. Vi kan skoja lite och skriva, t ex, ”får C hur D E med D”. Vilket inte är jättekul egentligen.
Nå, en IOU är en revers eller skuldsedel. Är det mina associationer som gör att jag uppfattar ”I owe you one" som hotfullt? Tankarna flyger kanske kors och tvärs och – via en IOU – skuldsedeln – får en svensk att tänka på en "dagsedel": Aktarej så du inte åker på en dagsedel!
Men dagsedeln är en helt annan fiskkittel och nu finns det lite att jobba med i morgon…
