I P1 stod ännu högmässan på (fast det var en annan söndag än den som i dag är) och prästen sammanfattade några rader ur Psaltaren 22 (nya bibelöversättningen) så här: ”Ni som fruktar Gud, bäva för honom, ty Gud föraktade inte den svaga”.
Det låter ju helkonstigt om man inte vet att de gamla orden ”frukta” och ”bäva” inte enbart är sådant man kan beskriva skräckfilmer med. Vad innebär det, tänker man: "Ni som är rädda för Gud, var rädda för honom…”???
Här krävs lite religiös inlevelse: ”bäva” kan enligt SAOB förklaras som ”skälva av stark sinnesrörelse” , medan ”fruktan” innebär (SAOB igen) att "känna stor vördnad och respekt", det en del kallar "gudsfruktan".
Min far bidrog nog till mitt intresse för bibelspråk och verbet ”frukta” när han sa sitt: ”Frukta Gud och ärligt vandra, sköt dig själv och skit i andra”.
Googlar man det exakt får man några tiotal träffar. Det tycks vara fler som haft farsor, far/morföräldrar och andra gamla släktingar/bekanta som sagt precis så och sett till att uttrycket lever. Om än med flämtande låga.
PS Valde i dag rubriken "Entonigt klingar den lilla klockan". Det passar eftersom det är andra inlägget i rad med kyrklig klang och detta möjligen kan uppfattas som tjatigt. Den ryska melodin är mer känd i Sverige under namnet "Jag har hört om en stad ovan molnen". Vill man se den exakta översättningen av "odnozvutjno gremit kolokoltjik", skriver in den i Google Translate och begär översättning från ryska till svenska får man "En enda klocka rattle". En enda klocka skakar, tja, varför inte?
