Så här kan teoretiska byggen också konstrueras

Som äldre kommer man att bli mer och mer vansinnig. Inte bara för att själva åldrandet gör en knäpp (även om det också kan hända), utan för att man minns en värld som i alla fall ägde en viss substans.

Ett radioprogram (som brukar handla om kropp och själ) handlade om fenomenet ”nudging”. (Bloggen hade ett nudge-utfall för en tid sen, begreppet bad om att bli dissekerat).  När programmet var till ända hade min själ gått och gömt sig.

Ordet "nudge" betyder "knuffa" eller "putta" i en viss riktning. En del skulle kunna kalla det påverkan, manipulation, rekommendation – ja, allt vad det kan innebära när någon vill ha en åt ett visst håll. Kring denna stora livsvisdom – knuffa – byggs nu tempel.

Allt verkar komma ur en riktning som heter beteendeekonomi. Bara det (även om den nobelprisats!). Nu ska jag återge meningar och tankar ur programmet. Det blir inget vidare sammanhang, men det är svårt att förstå hur ett sådant skulle se ut, själva teorin/filosofin är både spretig och undanglidande:

”Nudging är en snällversion av påverkan”

”Det ska vara lätt att göra rätt"

”Om man designar valsituationer så att det alternativ som är det bästa för dig är det lättaste att välja så kommer vi av mänsklig lathet att ta det oftare” (Min kommentar: Va? Va? Va? )

Här är ett även par sammanfattningar av några resonemang: Om stadsplaneringen visar att det är lätt att cykla i en stad (med skyltar och tydliga linjer för cyklister etc etc) så kommer folk att välja cykling (till jobbet, t ex).  Och om ett elbolag sägs att om detta skickar signalvärden och rekommendationer till mottagaren om bästa alternativet så kommer det att nudga mottagaren i rätt riktning.