Gammal är äldst och inte nödvändigtvis sämst bara därför

Byter man ut misshagliga ord i uppfostrande syfte går det inte bra. Det kan däremot hända att människor länge använder alternativa begrepp som så småningom får fäste. Men att, som det heter, "uppifrån" försöka påverka ett lands språkanvändare stöter än så länge på patrull. Å andra sidan har nutidsmänniskan lydigt gått in i den möjliga kontrollapparat som tekniken erbjuder via internet, så vad vet en enkel människa som levt längre i en analog värld.

Det senare tyder på hög ålder och det är, som bekant, något fult. Bara häromsistens skrev sbråkmakaren om den debattartikel vars författare förespråkade att man slutar larva sig (det sista var mina egna ord). Bland handikappade av alla slag samt dem med andra sexuella läggningar/könsidentiteter lägger man även märke till äldre/gamla som blir vansinniga (eller åtminstone ”kränkta” för att tala samtidsspråk) om man kallar dem vad jag just gjorde.

I en i övrigt intressant artikel om ålderism (en term som inte är svår att svälja) skriver författarna konsekvent ”årsrik” istället för ”gammal/äldre”. Det känns som att gå långt, eller snarare: att inte gå någonstans alls. De som varit med ett tag vet att ordet årsrik bara håller en kvart innan det också är befläckat med innehållet: Någon/något är det skändliga ”gammal”.

I rimlighetens namn bör motsatsen till ”gammal”, alltså ”ung”, heta ”årsfattig”. Då blir det ett jävla liv, tro mig, för där finns också ordet ”fattig”. Och ”fattig” uppfattas som något fult. Det är inget jag gissar. Kom igen, försök att ändra människors inre före- och inställningar i stället.