Några inlägg bakåt handlade det om ordet gammal som folk verkar ogilla – åtminstone om det används om människor. Dyrbara antikviteter kan däremot gärna vara gamla. Ordet ”pensionär” kanske också ligger risigt till. I en intervju tillfrågades en man i 70-årsåldern om begreppet och han ansåg att det låter ”nedsättande” och beskriver någon som inte får vara med längre och som gjort sitt.
Om nu mannen har den tolkningen, kan det innebära att han underkänner sig själv i egenskapen av ”pensionär”. Av någon anledning tyckte han att ”retired” låter lika illa. Men det borde inte spela någon roll eftersom det bara betyder pensionär fast på ett annat språk. ”Senior”, däremot, var det bästa alternativet, enligt mannen.
Om ”senior” används lika länge och ofta kommer folk (i seniorålder) att sky det. Det gäller att stå ut med innehållet i en bokstavskombination. Välkänt är att alla former av handikapp råkat ut för denna mänskliga ovilja och oförståelse genom att få andra beteckningar om och om igen.
Andra bekanta fenomen är städare, dagispersonal och sjukgymnaster. Använd för guds skull inte de orden om du vill slippa bli tillrättavisad, näpst och beskylld för fördomsfullt beteende.
Under en tid när begreppet ”särskola” ännu fanns, gjorde undertecknad misstaget att tro att benämningen s-linjen (vid en folkhögskola) stod för särlinjen. Där gick nämligen förståndshandikappade – man sa ännu så – elever. Jag korrigerades å det skarpaste: s-linjen betydde givetvis ”speciallinjen”!
Det är faktiskt omöjligt att få alla rätt här i tillvaron där det nu även tillkommit särbegåvade skolelever. Nu handlar det inte om barn med inlärningsproblem utan ovanligt begåvade barn som ligger långt över snittet beträffande IQ.
Och ser man till dessa begåvningsundersökningar så vet jag en som inte kan ha mer än 14 eller så i IQ. Det är omöjligt att gissa hur figurerna ska se ut i den tredje eller fjärde rutan som följer på föregående Picassoinspirerade teckenkombinationer. Kalla mig gärna vad som helst.
