Det känslosamma utbrottet igår, varifrån kom det? Jo, som så ofta var det resultatet av en plötslig insikt. D v s, det är samma insikt som dyker upp med ojämna mellanrum, men ändå känns ny varje gång.
Undertecknad är inte frustrerad över förändringar i största allmänhet, så där som folk tror när äldre (jag i det här fallet) kritiserar samtiden. Det är intressant att höra hur självsäkert yngre kommenterar dem som faktiskt har ett längre perspektiv, om än bakåt, och därmed större erfarenhet. Åtminstone har de levt sina liv under andra ”regimer”, förutsättningar och underhållningskulturer. (Det här vet jag eftersom jag en gång hörde till de tvärsäkra yngre.)
Det var i en språkdiskussion – om hur det amerikanska sättet att tala påverkat text och tal i svensk vardag från morgon till kväll – som några medelålders (unga, i mina ögon) sa: ”Du måste hänga med, vettö!”
Nej, det är nog inte alls nödvändigt. Omkring mig ser jag tillräckligt många människor som ”hänger med”. De har tillsammans lyckats förändra den svenska språkbilden så att det blir svårare och svårare att förstå tidningstexter och böcker samt tal i radio och tv.
Den allmänna ”hänga-med-tendensen” har gjort så att var och en i den gränslösa frihetens namn börjat skräddarsy sitt eget språk. Och det kan förstås inte förbjudas, men om man gör anspråk på att bli förstådd får man anpassa sig på andra sätt än bara ”hänga med”. Vettö.
