Jag umgås en del med äldre. Det beror bl a på att jag är en själv. Bland dessa emellanåt sömnstörda personer finns en vana som delas av många: vid sängen står en radio och går. Då kan följande hända: vissa program är så tråkiga att man somnar. Det är man nöjd med. Men så kommer plötsligt en svärm av påor för kommande program och man blir klarvaken av ilska.
De här påannonseringarna är så utformade att man får höra någon minut av programmet, som man tror börjat, men snart visar sig vara ett ”smakprov”. Sändandet ska ske nån annan gång.
Det går förstås jättebra att lyssna på sr.play men de enormt många påorna går en på nerverna. Finfint att P1 (i detta fall) sänder dygnet runt, men det är ett jädrans hackande i tablån.
Detsamma gäller inte minst SVT (och andra kanaler, för all del). All reklam för kommande inslag blir så tröttande att man är spyfärdig på programmet/serien långt innan det/den verkligen sänds.
Antagligen retar sig dem värst som sitter fast i tablåtittande och -lyssnande, men programtablåer för tv och radio och därtill papperstidningar vars innehåll valts och redigerats av proffsjournalister var utbudspresentationer som hjälpte en att välja. Nu måste man ta andra sökvägar och utsätta sig för ett myller av underhållning och nyheter som hotar strypa hela ens mänskliga existens.
Fast det handlar väl bara om det individanpassade och fria valet. Länge leve det.
Det går förstås jättebra att lyssna på sr.play men de enormt många påorna går en på nerverna. Finfint att P1 (i detta fall) sänder dygnet runt, men det är ett jädrans hackande i tablån.
Detsamma gäller inte minst SVT (och andra kanaler, för all del). All reklam för kommande inslag blir så tröttande att man är spyfärdig på programmet/serien långt innan det/den verkligen sänds.
Antagligen retar sig dem värst som sitter fast i tablåtittande och -lyssnande, men programtablåer för tv och radio och därtill papperstidningar vars innehåll valts och redigerats av proffsjournalister var utbudspresentationer som hjälpte en att välja. Nu måste man ta andra sökvägar och utsätta sig för ett myller av underhållning och nyheter som hotar strypa hela ens mänskliga existens.
Fast det handlar väl bara om det individanpassade och fria valet. Länge leve det.
