onsdag 21 juli 2021

Det finns olika fångstmetoder när man fiskar i grumliga vatten

I går började inlägget med abborrar. Vad nu de har att göra i en språkblogg? Förutom det faktum att de stavas med såväl två b som r, en gammal klassiker i felstavningssammanhang.

Jo, de skulle utgöra en symbol för hur något man kan utföra vid en viss ålder blir svårare vid en annan. Men att jag slutade döda dem betyder inte att jag slutade äta dem. Människan är ofta en hycklare, men kanske inte nödvändigtvis ond.

Resonemanget gick sen vidare via det historiesuddande som beskrevs i går. Man bör vara försiktig med  angrepp på gångna tiders människor, tankar, idéer. Hur skadliga de än uppfattas i dag fanns inte beredskapen för andra synsätt innan de fanns!

Mycket av det som nu begås med öppet sinne och varmt hjärta kommer kanske inte att ses med blida ögon den dag man fått nya kunskaper. Tiden kommer att berätta, som man säger på engelska. (Och jag var inte först med den direktöversättningen ser jag på Google.)

Det går (förstås!) inte att rättfärdiga krig, folkmord och bestialiska handlingar. Men kanske ska man inte hoppa högt av vrede för att sedan länge döda människor använde fel ord och begrepp när de beskrev saker. Det enda man bör hoppa högt av är glädje, glädje över att människan MÖJLIGTVIS nått fram till att bete sig på sätt som gagnar fler individer.

Och snart når bloggen fram till det som ligger och väntar i pajplajnen: mer åsikter om hur språkproffs ser på detta lands modersmål.