fredag 30 juli 2021

Vad är det nu som bryter ut eller in, vem bryter sig in – och ut?

Verbet bryta anges i SAOB härröra ”möjligen af en ljudhärmande rot betecknande det ljud som uppstår vid ngts sönderbristande eller sönderbrytande (jfr BRAKA, BRISTA, BRÄCKA m fl)”. Av ”bryta” har substantivet ”brott” bildats och bland alla dessa (sammanbrott, uppbrott m fl) ska vi här glo lite extra på ut- och inbrott.
 
Utbrott är något kraftigt och eruptivt. De kan handla om vulkanutbrott eller vardagligare utbrott, såna man kan få vid läsande av tidningar, lyssnande på radio eller tittande på tv. Har man otur får man uppleva epidemi- eller pandemiutbrott, vilket vi alla nu råkat ut för.
 
I en av våra större morgontidningar stod något (för mig) obekant, nämligen meningen ”äta skulle man helst göra efter mörkrets utbrott”.
 
Visst händer det att mörkret kan falla brutalt fort, men här är det nåt fel som är trasigt (jaja, även en felfinnare kan använda knasformuleringar…) Det mörkret gör är att det bryter in, och den gängse formuleringen (i den mån någon alls bryr sig om saken) är följaktligen ”vid/efter/före mörkrets inbrott.
 
Inbrott kan i och för sig också betyda våldsamheter, dylika kriminella handlingar kan uppvisa stor förödelse efteråt. Men nu finns det en skillnad på förstavelserna (adverben) ut- och in- och den innebär dessa småords respektive riktning. Det är såna saker man lär sig automatiskt när det gäller ens modersmål men med mycket stor möda när försöker tillägna sig ett annat språk.
 
Som alltså att mörkret bryter in och inte ut. Som att vulkanen får ett utbrott och inte inbrott. Som att tjuven bryter sig in och inte ut. Möjligen gör samme tjyv det senare efter någon månad, men då är det från finkan.