Inget av detta sker längre, för nu låter jag, en fisk- och köttätare, andra sköta dödandet. Det är m a o svårt att använda den ”vuxna” känsligheten att stoltsera med.
Det vore kanske haltande att jämföra en enskilds barndom med historiska epoker och kalla dem ”oreflektera/n/de”. Men man kan fundera över om det mänskliga medvetandet förändrat sig stort med tiden. Rör sig människan mot en bättre, fredligare, variant av sig själv?
Historiskt obevandrad har jag svårt att släppa känslan av att människan är mycket svårlärd. Senaste tidens starka rörelser som vill sudda i historien tycks vara en återkommande enögdhet. I suddandet ingår att idiotförklara de flesta tidigare levande. Bättre vore att ta lärdom.
Tidskriften Axess har i nr 5 (2021) ett tema som handlar om att man inte bör ta bort gamla statyer utan resa nya. Även om det vanligen är döda personer som får stå staty, föreslår Dan Korn ändå Robert Gustafsson, särskilt en figur denne föreställer i en viss sketch.
Dan Korn skriver också, angående försöken att korrigera världen, att "en del av oss försöker komma sanningen så nära som möjligt genom att objektivt välja rättvisande fakta, medan andra försöker ta kommando över historien och forma den så att den passar dagsformen. George Orwell påpekar att det senare är ett tecken på totalitär samhällsordning".
