Ibland känns det rätt att undvika vissa ord, men det är inte språket i sig som är fördomsfullt – det är vi. Ett löjligt välkänt faktum är det ständiga ordbytet för yrken, företeelser, människor, men ändras inget i grunden blir sånt beteende kosmetika.
För inte länge sen fick konststudenter den klyftiga idén att byta namn på utställningssalen Vita havet. Svarta havet leder tankarna fel, det är alltför välkänt geografiskt. Nu finns även ett Vita havet i Ryssland, men herregud, mer bildligt: Har inte just konststudenter sett ett vitt hav? På en målning, åtminstone?
Jag har sett svarta hav, som inte hetat så, jag har sett mörkblå och ljusblå hav. Jag har inte sett ett vitt hav, men litegrann kan väl ett innanhav som det adriatiska räknas? Det hade jag gärna kallat vitt, vid ett tillfälle.
Om man ska hålla på så här kan vi även ta upp fenomenet om vitt hår. En vars hår är vitt kan få kommentarer. Och de har alltid med ålder att göra. Nu är vi inne på s k ålderism. Den går lika lite att ta bort med hjälp av språket som annat folk anser misshagligt.
Ditt hår har ju blivit grått! Det gick inte att ta miste på vad den äldre släkting som yttrade saken tänkte. Jag var kanske 50, en ålder när håret kan ändra färg. Om man inte bestämmer sig för att göra något åt det.
Problemet med grått och vitt hår är uppenbarligen att man ser gammal ut. Nu ska här avslöjas en sak som eventuellt kan revolutionera någon slags forskning: det är en konsekvens av åldrande! Så länge människor tycker att det är fult att åldras, något att vara skamsen för, kommer det att pågå. Men det är löjligt att hålla på med ”silverhår” och annan skit, även om det kan glittra i solsken. Vilket för övrigt de flesta hår gör.
Bloggen har skrivit om försöket att kalla folk årsrika. Lycka till med det projektet, säger jag bara. Det är inte sånt här som språk ska vara till för, det ska inte innehålla andra pekpinnar än själva ordet ”pekpinne”!
Ramlade av stolen när nån kallade en man ”95 år ung”. Vad är det för snicksnack? Man säger att folk är tolv år gamla, 28 år gamla, tre år gamla – är det nån mer än jag som hört det? Det är ett idiom, för i helsike, ingen förolämpning!
Det enda slutsats man kan dra av det här är att det är fint att vara ung och fult att vara gammal. Man måste här påminna om alternativet till att vara gammal. I det långa loppet, s a s.
