AM påminner om att vi bara ”haft ett gemensamt, utbrett läs- och skriftspråk för alla” i 35 år:
”Sedan kom internetrevolutionen och ställde allt på ända. De normer som under en kort tid funnits började upplösas”. Det är bara att instämma. Avslutningsvis skriver AM:
Visst, det finns fortfarande gemensamma normer. Men de gäller inte längre för alla sammanhang. Eller rättare sagt de gäller i allt färre sammanhang. Och här kommer det svåra: normerna är fortfarande viktiga. Det handlar alltså inte om en allmän normupplösning där anything goes. Nu gäller det att kunna avgöra vilken stil som ska användas i vilket sammanhang. En spådom inför framtiden är att stilistiken kommer att ersätta grammatiken.
Arton år senare vill man påstå att även stilistiken svajar betänkligt. En av de stora drakarna använde i en krogrecension, denna överflödserans växande verksamhet, följande rubrik: ”Magiskt, lätt det godaste köttet jag någonsin ätit”.
Jag satte mig att dissekera meningen, liksom bara infrån mig själv alltså liksom ni förstår liksom i princip alltså (ett skämt för åldringar), och kom fram till att det nog inte är så bra att skriva som man talar i en tidning. ”Magiskt” måste tyvärr passera förstås, det är en av senaste decenniets adjektiv/adverbplågor ihop med episkt, ikoniskt och historiskt.
Men ”lätt det godaste köttet” – det är lite för mycket jargongspråk för en rubrik. Här behövs talspråkets betoning dessutom. Personligen invänder jag också mot köttets bestämda form och skulle ha skrivit ”Fantastiskt! Helt enkelt det godaste kött jag någonsin ätit”. Hade jag tvingats skriva en kortare rubrik hade även det gått. Utan att jag liksom snackat till mina polare.
Visst, det finns fortfarande gemensamma normer. Men de gäller inte längre för alla sammanhang. Eller rättare sagt de gäller i allt färre sammanhang. Och här kommer det svåra: normerna är fortfarande viktiga. Det handlar alltså inte om en allmän normupplösning där anything goes. Nu gäller det att kunna avgöra vilken stil som ska användas i vilket sammanhang. En spådom inför framtiden är att stilistiken kommer att ersätta grammatiken.
Arton år senare vill man påstå att även stilistiken svajar betänkligt. En av de stora drakarna använde i en krogrecension, denna överflödserans växande verksamhet, följande rubrik: ”Magiskt, lätt det godaste köttet jag någonsin ätit”.
Jag satte mig att dissekera meningen, liksom bara infrån mig själv alltså liksom ni förstår liksom i princip alltså (ett skämt för åldringar), och kom fram till att det nog inte är så bra att skriva som man talar i en tidning. ”Magiskt” måste tyvärr passera förstås, det är en av senaste decenniets adjektiv/adverbplågor ihop med episkt, ikoniskt och historiskt.
Men ”lätt det godaste köttet” – det är lite för mycket jargongspråk för en rubrik. Här behövs talspråkets betoning dessutom. Personligen invänder jag också mot köttets bestämda form och skulle ha skrivit ”Fantastiskt! Helt enkelt det godaste kött jag någonsin ätit”. Hade jag tvingats skriva en kortare rubrik hade även det gått. Utan att jag liksom snackat till mina polare.
