När radergummit torkat och inte kan sudda, då är klockan slagen

Det är gott om folk i alla åldrar och från alla håll och kanter som klagar över äldreblivandet ur alla möjliga synvinklar, så då är det väl fritt fram! Kollar lite statistik: Av våra 10,5 miljoner svenskar är 2,6 miljoner över 60. Fast gnäller över åldrande gör även 40- och 50-åringar som ännu inte kvalat in. Befolkningspyramiden ser f ö ut som en slags pagod. Eller gjutjärnsgryta.

De senare håller rätt så bra, gjutjärn nöts inte i första taget. Men andra utensilier i hemmet kan skrämma en när de åldras. Till glädje (sneda leenden) för omgivningen skriver jag upp saker som ska göras, folk som fyller år etc i en almanacka av papper! Med blyerts.
       

Det ska bli intressant att leta i det nya utbudet av vita suddgummin, även kallade kautschuk eller radergummi. Nu är de väl mångkolorerade med säsongens Disneyfigurs form. Mitt (det ska finnas ett till nånstans) var vitt och är nu lite grått. Det gäller att hitta ett bra träunderrede till ett bord.

Eller en stol, och så försöka ”sudda” radergummit vitt igen (fast under möbeln blir det smutsigt). Nej, det visade sig vara slut. Visserligen har det kvar sin ocharmiga gråvita färg, men är hårt och kompakt, suddar inte bort blyertstexten utan liksom bara river upp pappret och skapar något krafsigt, oläsligt grått.

Samtidigt med mitt fulsuddande talar en polis (hög rang) i radion. Hon säger att man nu, efter senaste sprängbrottet, ska bakspåra. Ordet finns inte i nån ordbok. Jag trodde att polisen alltid spårade åt alla håll. Här i bloggen är det visserligen mer bakspåra än framspåra, men ändå.