Om dymmelonsdagen hör man inte mycket längre, men förr erbjöd den rajtan. Institutet för språk och folkminnen berättar om seder kring påsk i äldre tid, och om de s k ”respassen till Blåkulla” man gav sina medmänniskor i:
skämtsamma upptåg med anknytning till blåkullaberättelserna. Ett exempel på detta är att man i smyg kunde fästa utklippta pappershäxor eller andra häxattribut på andras ryggar.
Eftersom sbråkmakaren själv är ett gammalt folkminne minns hon det här från sin barndom. Det där med häxorna var i stort borta på 1950-talet, men vi barn tyckte att det var roligt att ”hemligt” fästa lappar på familjemedlemmars och kompisars ryggar där det stod ”Jag är en åsna” eller något annat lika fyndigt. Vi var inte bortskämda med underhållning.
Men apropå underhållning lärde vi oss på den tiden att känna skillnad på ”underhållning” och ”underhåll” (här kastar jag läsarens blick bakåt till gårdagens sista mening). På nätet finns mängder av exempel på underhållning: av fastigheter, av lägenheter, av tak, med mera.
SVT Nyheter skriver (2022) att ”det stora arbetet med underhållning av vägar ska dra igång". Alla dessa underhållningar går att läsa om hos företag och institutioner av alla slag samt medier. I underhållets tid kan man skoja om dessa liknande ord, fast med olika innebörder. Men fattar nån att man skämtar? Underhållning av en båt måste väl egentligen vara "underhållning på en båt". Om man nu läser världen rätt.
