Tänk att även det immateriella kan flöda över så till den grad!

Det är inte första gången som här gnälls på mängden ord och uttryck som, från att ha haft en konkret – verklig – innebörd, fått en överförd och utvidgad, bildlig, betydelse. Det finns förstås massor av såna som bildats under årtusendenas lopp och som ständigt skapas. Och naturligtvis är vi vana från barndomen med alla dessa, som brukar kallas liknelser, metaforer, jag-vet-inte allt och som sedan blir idiomatiska uttryck. Ta t ex ”/evenemanget/ avblåstes/blåstes av” som har en gammal* förklaring, men nu förstås som ”avslutades, hejdades, stoppades”.

Hur kan man då bli så trött på nya bildliga konstruktioner? Jo, det är för att de ofta kan ersättas av ett fåtal ord. Att några ska ”ska sätta sig ner och diskutera saken” betyder bara att de ska ”diskutera saken”. Och att ”gå ut och berätta” betyder ”berätta”. Bara nyss hörde jag någon säga ”Vi ska gå ut med det här” och avsåg inte ”gå ut med sopor” utan "meddela, offentliggöra".

En annan populär fras är ”Vad tar du med dig av det här?” Det finns rätt många sätt att ställa den frågan på, några kanske lika ”överförda” de i begynnelsen: ”Vad fick du ut/har du lärt dig/ av det här?” I en intervju sa en präst: ”Vi vill möta människan där hon är”. En säkerligen god avsikt som uttrycks på ett diffust språk.

Det där med ”var man är” eller ”befinner sig” har flyttat från en plats i geografin till en plats i själen eller psyket. ”Jag är på en bra plats” har blivit ett schablonsvar från artister och andra som figurerar i medierna. De som inte kommit in i snacket utan, t ex,  befinner sig på sin äldreresa (här skämtas vilt), skulle använda gammalspråk och säga: ”Jag har det ganska bra”.

Vad är det då som stör mig med det här luftpladdertugget? Jo, det är nog den tilltagande torftighet som kommer sig av att det är på tok för mycket av varan. Precis som det materiella överflödet flödar över, gör det immateriella precis samma sak.


*Se ”afblåsa” i SAOB (1898)