Folk ska inte behandlas som idioter. Inte jag, inte Beatrix Potter

Det är ett billigt nöje att kunna skratta åt roligt språk. Man kan t o m dra på smilbanden av halvkul meningar. Det är som med annan slags konst: svårt att veta i förväg varför somt faller en på läppen och annat inte.

Det händer att jag deltar i enkäter. Och det händer att de själva kallar sig enkätundersökning. Då brukar jag flina och tycka att ”det är väl ändå en tautologi?” Då kan man bli tagen i örat av språkprofessor Lars-Gunnar Andersson. Han svarade en lyssnare som tyckte som jag: ”Det är ett misstag att tro att tautologi (som enkätundersökning) alltid är fel, säger han. ”I själva verket finns ju olika sorters undersökning; ordet kan därför sägas behövas”.

 
Hmhmhm, är min kommentar till det. Just en sån slags undersökning hade lagt till följande rader: Tack för att du deltar i vår enkät! Vi kommer att ställa frågor om hur du uppfattar och konsumerar blåbär.

Det låter också skämtsamt. Hur jag ”uppfattar” blåbär! Men det är inget mot den instruktion som följde i ett annat enkätsammanhang där man ville ha upplysningar om min ålder:

Vilket år föddes du?
Till exempel, om du föddes 1981, skriv in 1981.

Där gäller det för undertecknad att hålla sig allvarlig. En mening som visar att enkätskonstruktören uppfattar mig som en idiot är svår att svara allvarligt på: Mjaha, om jag föddes 1981, skriver jag in 1969!

Men den lättsårade nerven finns även för mina medmänniskor, levande som döda. När P1 skriver en programrubrik som lyder ”Beatrix Potter – kvinnan som cashade in på kaniner i kläder”, blir jag förtörnad och förnärmad å BP:s vägnar. Hon var en, som det brukar heta, ”högt skattad” författare, illustratör och naturvårdare. ”Cashade in på kaniner i kläder”, pöhöh!