Det blev en påminnelse om att vara mer närvarande i nuet (här avses nåt annat än carpe diem, denna snart färdigtuggade fras). Men man kan inte hålla på och deppa ner sig (som i går) . Det finns faktiskt de som ännu bryr sig om språk och kör i rätt fil.
Lite tacknämligt hullaballo blev det kring en ny fotbollsförbundskapten (inte lika långt, f ö, som ålderdomshemsföreståndareutbildning). Han är dansk och meddelade att hans kommunikation med spelare och medier ska ske på engelska. Visst har kanske var och en av oss tagit till engelskan i Danmark. Problemet där har länge varit att om man frågar efter något på svenska så svarar dansken på danska. Där slutar ofta samtalet.
Men i princip håller jag med dem som tycker att det är dålig stil, även om såna kommentarer mest kommer från skåningar som har lite av en språklig gräddfil i sammanhanget. I vilket fall som helst är det inte jättejobbigt att identifiera danska ord till husbehov.
Men man måste anstränga sig något. Det är synd och skam att inte Sverige, Norge, Danmark och svenskspråkiga Finland kan tala åtminstone någon slags skandinaviska sig emellan. En (skåning…) som uttalat sig om saken är Petter Birgersson på Ystads Allehanda, som (bl a) skriver i en ledare i går:
När det står allt mer klart att Nordens betydelse ökar, då borde det också göras gemensamma ansträngningar för att lyfta de skandinaviska språkens betydelse. Nordiska rådet kunde äntligen få ett tydligt uppdrag. Finland har trots allt svenska som ett av sina officiella språk och islänningar har ofta bra kunskaper i danska.
