En lättfattlig förklaring står SO för: ”par av ord som har en benägenhet att uppträda tillsammans och kan utgöra ett mer eller mindre fast uttryck”. Ordbokens ”gardering”, mer eller mindre fast, kommer nog att bli allt sannare i takt med att de gamla fasta uttrycken käkas upp av tidens tand. Det går riktigt att höra tuggandet när fraser som ”begå självmord” blir ”ta” eller ”göra självmord”.
Överhuvudtaget tycks verbet ”göra” ligga långt framme när detta enklare språk vinner terräng: ”göra åtgärder” hörs numera från både slott och koja – i stället för ”vidta” dem. En politiker, eller om det var reporter, meddelade: ”EU har gjort ett förslag”. Tja, vad gör man med förslag? Man ”lägger (fram)” eller "presenterar dem", tror jag. Är man ute efter förenkling – så brukar det heta fast motsatsen sker – så kan det vara bättre att säga ”EU föreslår”.
Kriminella har slutat ”begå brott”, de ”gör brott”. Ett ytterligare exempel från verkligheten är ”göra möten”. Får man föreslå ”anordna/arrangera möten”, eller är det för komplicerat för dem med både utbildning och bildning och som är utan de hinder som kan försvåra tal och skrift hos andra människor?
Nu driver tankarna bort till annat än de fasta uttryck som var ämnet för detta inlägg, men så kan det gå för dem med hjärnor som har lite svårt för sig. Kollokationerna är dock inte slut än, först måste Lars-Gunnar Andersson få säga sitt om dem. Det blir i morgon, hav förtröstan!
