fredag 29 mars 2024

Magkänslan av dricksandet är sisådär, men munkänslan av löken?

Så ofta som man känner behov av att ”sätta klackarna i backen” borde man egentligen bära såna där högklackade tortyrinstrument. Hittar man sen en backe (som i det nyss citerade uttrycket oftast betyder mark) som inte är alltför hård – ja, då blir det ett praktfullt inbromsande. Det här babblet är endast en inledning för att tillstå att man sannerligen inte ensam kan hejda allt som händer i språkväg. Det bara händer.

Ett av de ämnen som tagit hela folket i besittning under några minuter, en följd av ett snabbt medielandskap, har varit företeelsen att ge dricks till servicepersonal. På restauranger och barer har en ny ”betalningsmodell” börjat användas. I kortterminalen föreslås en procentsats man förutsätts vilja ge i dricks. (Det finns en nejtack-knapp också, men då skäms kunden).

Det här kan i sig diskuteras, själv noterar jag hur vanligt verbet ”dricksa” blivit. Hittills har ”ge dricks” och ”få dricks” varit vanligast. Men när undertecknad upptäcker något har det redan funnits i SAOL ett decennium. Dricksa. Words stavningsprogram är också med på noterna.

Nej, det är bäst att övergå till långfredagens matlagning i hemmet där man slipper dricksa på en redan saltad och saftig nota. I ett av recepten för denna aftons ekvilibristiska kokkonst finns ett på en sallad där ”salladslök” ingår.

Upphovspersonen till receptet upplyser på ett pedagogiskt sätt om att salladslöken även kallas ”knipplök” och påminner något om purjo. Sen följer om denna lilla lök en beskrivning som man kan uppmana språkintresserade att fundera på: "Smaken är mild och munkänslan är aptitligt mjäll och krispig".